Jag har aldrig förstått mig på någon


Jag satt och tänkte idag. Hur stor man känner sig bara för att man precis har börjat sista året på gymnasiet och att man är äldst på skolan. Jag har förändrats ganska mycket under sommaren vilket jag tror mest är p.g.a jobbet, eller man kanske ska säga tack vare jobbet? Jag har inte riktgit bestämt mig än. Jag kommer ihåg när man skulle börja första året på gymnasiet. Man kände sig mogen och stor bara för att man började på gymnasiet, det var ju något helt nytt. Man fick gå kurser och man läste svårare ämnen och allt det där. Man kände sig stolt över att man hade klarat av att komma in på den linjen man hade valt i förstahandsval. Man tyckte även att de som gick i nian när man hade börjat i ettan att de var små, att man var mycket bättre än dem.  Haha, man kände sig som sagt jättemogen.

Det var kul, allt var nytt, man skaffade nya vänner när man började. Det är fortfarande kul att gå i skolan, det finns så mycket att se framemot nu sista året. Balen,studenten, resor ja, rätt mycket faktiskt. Varje dag som går nu är den sista gången man upplever den dagen. Sista gången man börjar kl 13.00 med upprop, sista gången man har haft första veckan i skolan. Det kommer bli sista jullovet,sista höstlovet och nu har man redan haft sista sommarlovet. Fast det beror på vad man väljer efter att man tagit studenten.

Det jag ville komma fram till egentligen i detta inlägg var att jag ville säga att det är roligt att se alla ettor i skolan. De tror att de är stora och mogna, vissa är det kanske det vet jag ju inte men ändå. De har antagligen samma känsla i skolan som jag hade när jag började.  De kommer nog inse när de börjar trean att de inte alls var så stora och mogna när de började ettan, precis som jag har gjort. Det är nu jag börjar ta mer ansvar och försöker tänka på vad jag gör. För varje val jag gör spelar stor roll i framtiden och jag tror inte alla tänker på det alltid. Man tar bara det som är bäst för stunden och hoppas på att det blir bra sen.

Haha detta inlägget blev nog lite flummigt men ja, ni överlever väl? Jag kan åtminstone bjuda på en bild!
Tjingeling!

sakna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0